jag saknar den gamla fredrika otroligt mycke, hon hade inte panikångest.
hatar panikångest så jävla mycket.. tänk er själva att behöva dölja nåt hela tiden, det är precis det jag gör varje dag. skäms över min psykiska sjukdom så otroligt mycket, det ska som sagt inte va så. 
den gamla fredrika skakade inte när hon gick ut genom dörren, hon hade inte hemska ångesttankar, hon behövde inte fejka sitt riktiga ja och hon va inte tvungen att sitta hemma och göra nada om dagarna.
jag hatar och då menar jag hatar att bara sitta här hemma men samtidigt vet jag att jag kommer få ångest attacker om jag inte tar det lugnt och det suger. 
visst den gamla fruppe va inte lika stark som ja är nu och jag har även vuxigt som människa genom min panikångest. det är jätte bra men denna jävla panikångest vill ja inte ha och känner mig så sjukt hjälplös helt ärligt, inget funkar: psykolog i 3 år och provat alla tabletter.
men som sagt det är bara att leva livet och hårda tider gör att man blir starkare, inte sant. alla går igenom skit och så äre bara, tänk på det. inte bara ja som just nu är sjukt arg och förbannad på mig själv och undrar vad som blir av mitt liv, när alla runt om kring en lyckas. det är fler som tänker så och det vet ja, vi fixar detta hörni haha! 
jag tänker inte tryckas ner av en så fånig skit som panikångest pff! 
men med detta sagt så vill ja bara säga att det är bara att fortsätta kämpa och slutligen "lyckas"
lite ärldre bilder från i typ somras XD
men ska väl försöka sova nu så godnatt mina systrar och bröder <3
tjabaluba!